Pro Superbike Karlskoga 15 aug

När man kvalar så dåligt som 10:a när man borde ha presterat en tid som gett minst 6e-7e startruta så får man kompensera med att göra en bra start. För femte Pro Superbikeracet i rad gör jag en kanonstart och trots att jag blir upplåst av hojar runt mig och inte kommer fram som jag vill så lyckas jag ändå gå ur första böj som femma och där hänger jag kvar bakom Papunen, Kobberöd och Mårtensson. Papunen kör snart om Kobberöd och jag har lite problem att hänga med i grabbarnas tempo. Det jag förlorar på att inte våga gasa lika hårt ut på rakan tar jag igen i inbromsningen där Kobberöd fegar ordentligt i början av loppet. Efter något varv kommer även jag om men nu har Papunen även tagit sig förbi Mårtensson och det är honom jag får börja jaga istället. Trots att jag gasar så mycket jag vågar, lite till och sen bromsar för sent och tar kurvorna fortare än det borde vara möjligt så verkar de framför vara ännu snabbare. Jag sätter personbästa med över en halv sekund och min nya personbästa på 1.05.5 är i nivå med banrekordet för bara några månader sen. Tydligen tycker jimpa Lindén att jag ändå åker för sakta för han har kört ikapp mig och försöker sig på en ombromsning in i Ejes. Hans uppfattning om hur snabbt det går att ta den kurvan stämmer dock inte överrens med fysikens lagar. Det första jag märker är att när jag närmar mig slutet av inbromsningen och snart ska vika in höger hör jag hur det kommer ett skrikande studsande låst framhjul och så ser jag Jimpan på insidan. Jag ligger redan på max broms och det är bara några meter kvar tills jag måste svänga och jag minns min tanke att ”går det verkligen att köra sådär fort?” Tusendelen efter kraschar Jimmy och med blotta förskräckelsen hinner både han och hans hoj glida undan precis när jag svänger in i kurvan. Nu känns det som att jag fått en andra chans att ta mig i mål helskinnad och efter att ha kört strax över min egentliga förmåga slutar jag chansa så mycket och inriktar mig på att behålla det tempo jag nu byggt upp resten av racet. Ser på depåtavlan att jag har nästan 2 sekunders lucka bakåt och en del varvningar i annalkande. Tycker jag lyckas hålla tempot rätt bra och behåller avståndet fram till Mårtensson även om det heller inte minskar något. Sista varvet börjar dock hojen bli lite svår att få in i böjarna och jag tappar spåret några gånger och måste korrigera och sänka farten lite. Med bara sista kurvkombinationen kvar på sista varvet kommer dock Kobberöd tillbaka farandes som en kanon på insidan in i depåböjen. Kändes som att om han hade kunnat köra sådär hela loppet så borde han varit på pallen och det är bara att gratulera till en snygg omkörning och övertagandet av femteplatsen. Jag vann dock privatcupen med god marginal då tvåan David Andersson kom imål som 11a totalt.
När vi skulle hämta hojen efter park famé upptäcker vi att det är helt tomt på luft i framdäcket och när vi blåser upp det upptäcker vi att det läcker ut genom en spricka in fälgbanans centrum som är flera centimeter långt. En väldans tur att jag kom imål alls alltså.
Nästa helg är det Scandinavian Open på Våler i Norge, det ser vi fram emot!

(Bilder från Highsider.se där du även kan läsa en mer objektiv rapport från racet)